Charlotta Mellander är ett efterfrågat namn i debatten kring växande och krympande delar av Sverige. Hur kommer det sig att vissa kommuner vinner och andra förlorar kampen om inflyttarna? Och är förlorarna verkligen förlorare?
Charlotta Mellander är regionalekonom och disputerade 2008 med avhandlingen The Wealth of Urban Regions On the Location of Creative Individuals and Firms.
– Jag samarbetade då mycket med Richard Florida – vi arbetar fortfarande mycket ihop förresten – och forskade kring hans ekonomiska och sociologiska teorier kring växande städer och dess invånare. En del av Kommuninvest medlemmar känner kanske igen henne från Föreningsstämman i våras då hon deltog som panelist. Charlotta Mellander är efterfrågad som röst i många sammanhang, inte minst eftersom hennes forskning berör några av vår tids mest brännande frågor. Första beviset på det märkte hon själv 2013 när hon på sin blogg la upp befolkningsstatistik hon tagit fram kring flyttmönster.
– Vi hade helt enkelt undersökt hur många 18-åringar som bodde i svenska kommuner 2005 med hur många 25-åringar de hade kvar sju år senare. Resultatet var att ungefär 85 procent av landets kommuner hade tappat när de gällde den gruppen. Då smällde det till! Det finns beräkningar som pekar på att en akademisk artikel i snitt brukar läsas av ungefär 1,5 personer. Nu har den bloggposten haft 25 000 unika läsare. Vår server kraschade! berättar Charlotta Mellander.
När medierna upptäckte Charlotta Mellanders beräkningar blev intresset än större.
– Jag tror jag medverkade i nästan varenda lokalradiostation i landet de följande två veckorna. I princip alla stora tidningar skrev om det. Det var fullkomligt hysterisk. Det var alltså mina 15 dagar of fame!
Samtidigt födde den stora uppmärksamheten funderingar hos Charlotta Mellander. Var det den tudelningen hon såg i statistiken verkligen så okänd?
– Det var som om ganska få människor på den tiden reflekterat över utvecklingen som innebar att vissa delar av landet drog i väg befolkningsmässigt medan andra till stor del lämnas bakom. Att kommuner och landsändar därför jobbar under helt olika förutsättningar, säger hon och fortsätter:
– Det blir kanske lite ”in your face” när man ser statistiken på vart just ungdomar flyttar. Det är svår att värja sig emot den. Då tänkte jag att det här är en fråga som behöver drivas mer för att få upp på agendan. Några år efter den första uppmärksamheten blev Charlotta Mellanders analyser återigen heta, i samband med oväntade valresultat utomlands. 2016 röstade Storbritannien för Brexit och på hösten valdes Donald Trump till amerikansk president. Det blev allt vanligare att analysera också politiska förändringar med demografiska data.
– I Brexitomröstningen såg man ju att EUmotståndet primärt fanns utanför London och de andra storstäderna. Även i Sverige var det många som uppmärksammade hur geografi och politik blev en allt hetare ämne för diskussion. Året därpå förklarade statsminister Stefan Löfven att han var missnöjd med den etablissemangdominerande Almedalsveckan och i framtiden istället skulle göra en Sverigeturné i juli, vilket han också gjorde.
– I takt med att de här frågorna har börjat bli alltmer intressanta för medierna har jag försökt tillhandahålla en bra grundläggande statistik över vad som faktiskt har skett och håller på att ske, säger Charlotta Mellander.
Vad är det då som håller på att ske?
– Grundläggande är att den absolut överväldigande majoriteten av alla människor som flyttar mellan svenska kommuner – ungefär nio av tio närmare bestämt – är i åldern 18 till 35 år. Det innebär enkelt uttryckt att de platser som 18- till 35-åringar tycker är attraktiva att bo på tenderar att växa. Och tvärtom, platser som den gruppen ser som trista eller på annat sätt ointressanta blir litegrann lämnade bakom, säger Charlotta Mellander och fortsätter:
– Man har fokuserat alldeles för mycket på föreställningen att om man bara skapar arbetstillfällena så kommer ungdomarna tillbaka. Men det är inte så enkelt. Det här är en grupp som är väldigt upplysta. De har växt upp med internet och dagens breda medieutbud. De har rest mycket. Så de har jättebra koll på vad olika platser har att erbjuda när det kommer till allt annat livet har att erbjuda förutom jobb. Charlotta Mellander växt själv upp i Bankeryd i Småland, ungefär en mil från Jönköping.
– För mig som ung var ju Jönköping världens centrum. Så är det inte riktigt för dagens unga. De har stenkoll på vilka platser de kan välja på den dagen de flyttar hemifrån. Det vill säga de platser där det både går att utbilda sig och hitta ett bra jobb, men också en plats som passar ens livsstil. De är de tre faktorerna som stärker en plats.
Av dessa tre är inte minst den sista viktig. Charlotta Mellander varnar för att tro att enbart arbetstillfällen räcker för att locka inflyttare.
– Det är en aktuell diskussion i Norrland. Det var en fantastisk bedrift att få Northvolt till Skellefteå, men samtidigt innebär det att man behöver locka tusentals människor att flytta dit. Det är kanske inte riktigt lika enkelt.
Vilka områden är det då som hittills har lockat de unga flyttarna som krävs för tillväxt?
– Enkelt uttryck handlade det om att ju större man är, desto fler drar man till sig. Det finns några undantag, som Åre som kan locka med en speciell livsstil, men annars är det storleken som gäller.
Under pandemin har det ibland talats om att de flyttströmmar som Charlotta Mellander talar om håller på att minska – till och med vända.
Är det en ny grön våg på gång, där människor överger storstäderna till förmån för landsbygden?
– Man ska komma ihåg att enbart i Stockholms kommun bor det nästan en miljon människor. Det är en stad som inte bygger på höjden. Förr eller senare måste den staden börja sprida ut sig. Tittar man på vart de som flyttar tar vägen är det inte särskilt långt. Det är till Lidingö, Nacka, Huddinge och så vidare. Det vill säga Stockholms grannkommuner.
Så du är kritisk mot talet om en ”ny grön våg” ut från storstaden?
– Stockholm är fortfarande en kommun som växer. Man har både födelseöverskott och flyttningsöverskott gentemot utlandet. Jag tror pandemin kan ha påverkat en del flyttströmmar lite, att en del tänker att man kanske kan jobba hemifrån fler dagar i veckan. Så man satsar på större boende och betalar genom lite längre pendlingstid. Men titta på bostadspriserna i Stockholm och andra stora städer, det är ju inte så att de rasar. Och det är ju samtidigt så att de som flyttar från de största kommunerna i den överväldigande majoriteten inte flyttar ut på landsbygden, utan till kranskommuner. Man väljer fortfarande att ha kvar storstadens möjligheter, men kanske på lite större avstånd.
Många kommuner som förlorat ungdomar försöker få dem tillbaka. Är det en klok strategi?
– Rent statistisk brukar ungefär hälften av de ungdomar som flyttar från en mindre kommun återkomma. Problemet är att det inte är så många andra som flyttar in. Men är det någon grupp en utflyttningskommun kan locka är det förstås den som redan har en relation till platsen.
Många kommuner har en väldigt uttalad strategi att växa, man talar ibland om att man ska nå ett visst invånarantal ett visst år. Hur ser du på det?
– Ju fler människor som bor på en plats, desto större marknadsunderlag. Desto fler branscher som kan och vill lokalisera sig. 10 000 nya invånare kanske innebär att det öppnar tre nya caféer och två nya restauranger. Kanske ett ställe för konserter? Ju större man blir, desto mer aktiviteter kommer det beredas plats för. Och det kommer ju dels dagens invånare till del, dels kan det utbudet som tillkommer locka nya som funderar på vart de vill flytta, säger Charlotta Mellander.
Resonemanget kan, berättar hon, också tillämpas omvänd. En krympande befolkning leder till minskat underlag och sämre utbud.
– Naturligtvis påverkas ju också skatteintäkterna, men det justerar vi delvis genom det kommunala skatteutjämningssystemet, säger Charlotta Mellander.
Du är ofta ute och föreläser hos kommuner. Hur medveten skulle du säga att man i allmänhet är om den utveckling du beskrivit nu?
– Det går förstås inte att dra alla över en kam, men jag skulle säga att medvetenheten blir allt större. Den är definitivt större idag än vad det var för tjugo år sedan. När jag började skriva min avhandling 2001 var ingen intresserad av de här frågorna. Då skulle man bygga tech-kluster och alla ville ha sitt eget Silicon valley.
Finns det några generella insikter kring ditt forskningsfält du brukar trycka på när du talar med människor som verkar i kommuner?
– Dels att frågan om att bli en attraktiv plats är en process, inte ett projekt. Det blir aldrig någonsin färdig. Jag tycker också man ska vara försiktig med hur man mäter framgång. En mindre plats som jobbar hårt, men ändå inte växer, behöver inte ha misslyckats. Jag tycker man i stället ska fundera på var man hade varit om man inte hade gjort någonting alls. Ofta tycker jag man är väl tuff mot de mindre kommunerna. Det här handlar om starka krafter. Urbaniseringen har pågått i 200 år. Då är det ju fasen inte lätt för en mindre kommun att gå emot den utvecklingen.
Charlotta Mellander har en annan förhoppning hon vill skicka med:
– Sedan skulle jag önska att diskussionen blev lite mindre polariserad. Det är viktigt att vi på ett så nyanserat och objektivt sätt kan diskutera det här frågorna, avslutar Charlotta Mellander.