Den senaste ekonomirapporten från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) visar att den synnerligen kraftiga ökningen av antalet barn och gamla fortsätter. Fram till 2020 kommer ett glapp mellan kommunsektorns underliggande intäkter och kostnader att uppstå. Det handlar om 40 miljarder som kommer att saknas om utvecklingen fortsätter.
Den senaste ekonomirapporten från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) visar att den synnerligen kraftiga ökningen av antalet barn och gamla fortsätter. Fram till 2020 kommer ett glapp mellan kommunsektorns underliggande intäkter och kostnader att uppstå. Det handlar om 40 miljarder som kommer att saknas om utvecklingen fortsätter. SKL:s rapport pekar på behovet av långsiktiga lösningar. En av dom är samarbeten. Kommunsektorns samverkan via Kommuninvest ger tydliga besked att kooperation fungerar effektivt om den genomförs på rätt sätt. Under årens lopp har miljardbelopp sparats åt medlemmarna i form av lägre låneräntor.
Detta leder in på frågan om villkoren för kommunala finanssamarbeten och de kommande EU-reglerna för kapitaltäckning. Vi måste få förutsättningar som är anpassade efter vår affärsmodell och vår låga riskprofil. Annars blir det ingen sund konkurrenssituation.
Det är också betydelsefullt att betrakta frågan i ett ännu större perspektiv. Kommunala finanssamarbeten är ett offentligt uppdrag. Vi finns till för kommuninvånarnas skull och för att effektivt och hållbart finansiera vår gemensamma välfärd. Och då blir det än viktigare att villkoren för samarbetsmodeller blir rimliga.
Just nu ser det ut som att förslagsställarna i Bryssel är inne på en bruttosoliditetsnivå på 3 procent, men att de tar hänsyn till våra argument och medger en beräkning där vi – och andra liknande kommunala finanssamarbeten – får räkna bort utlåningen. I sammanhanget är det synnerligen viktigt att den utlåning som får räknas bort, även inbegriper de kommunala bolagen. Oavsett vilken form, förvaltning eller bolag, som kommunsektorn väljer så är det viktigt att avräkning kan ske för alla former. Frågan har stor betydelse, eftersom den del av kommunernas investeringar som hamnar hos kommunala bolag ökar. Just nu är andelen ungefär 50 procent.
Går beslutet vår väg, så innebär det att medlemmarna själva bestämmer vilken kapitaltäckning verksamheten ska ha. Detta är ett stort och välkommet ansvar. Så länge inte medlemmarna bestämmer något annat, arbetar vi vidare utifrån en bruttosoliditetsnivå på 1,5 procent.
Apropå bestämmelser, så bör också redovisningsreglerna för fastigheter uppmärksammas. Enligt de regler som infördes 2014 ska anläggningstillgångarnas återvinningsvärde jämföras med det redovisade värdet. Om återvinningsvärdet är lägre ska nedskrivning ske.
De höga byggkostnaderna skapar en situation då kostnaden för produktionen ofta blir högre en fastighetens hypotetiska marknadsvärde. Effekten blir inte sällan stora nedskrivningar, ett försämrat ekonomiskt resultat för bostadsföretaget, och med ett betungande ägartillskott som följd. Detta trots att ett hus kan vara helt uthyrt och ha positiva kassaflöden. Här behövs en översyn av redovisningsreglerna, så att även kommuner i sämre fungerande fastighetsmarknader kan bygga.
Kommunsektorns behov av välfärdsinvesteringar är fortsatt stort. Den kommunala låneskulden förväntas att fördubblas fram till 2023. Under 2016 var ökningstakten för kommunsektorns externa finansiering lägre än tidigare år, något som inte stämde överens med Kommuninvests prognos. En anledning är kapacitetsbrist i byggbranschen, vilken bland annat har lett till längre väntetider, färre lämnade byggofferter och högre byggkostnader.
En annan orsak är en överlikviditet i kommunsektorn som har medgett en hög självfinansieringsgrad.
Under första delen av 2017 förefaller det som att takten både för upplåning via Kommuninvest och via kommunernas egna marknadsprogram ökar. Svenska kommuner, landsting och regioner står inför ett stort och berättigat investeringsbehov. Då och då får jag frågan om kommunsektorn är på väg att låna för mycket. Svenska kommuner är stabila med som regel omdömesgilla företrädare. Här är det betydelsefullt att se till att en ökad skuldsättning även leder till bättre resultat och kassaflöden i kommunkoncernen.
Det är under alla omständigheter viktigt att kommunsektorn funderar på sin framtida utveckling. Här är det slutbetänkande som den parlamentariska lantbrukskommittén presenterade i början av året ett intressant bidrag. Under en serie dialogmöten runt om i landet samlades synpunkter och idéer in. Ett resultat är 75 konkreta förslag till insatser för landsbygdens utveckling. Det känns extra bra att betänkandet har ett brett politiskt stöd.
Rätt i tiden är också den parlamentariskt sammansatta kommitté som regeringen tillsatte i februari i år. För att kommunerna på lång sikt ska klara av att möta samhällsutvecklingen, krävs att deras kapacitet matchar deras uppdrag. Kommitténs centrala uppgift blir därför att skapa en strategi för kommunerna att hantera dessa utmaningar. Notera att uppdraget inte enbart handlar om små kommuner – utan om hela Kommunsverige. Direktivet nämner samarbete som en av ledtrådarna. I sin helhet ska resultaten redovisas senast i mitten av oktober 2019.
Vägen dit kan tyckas lång, men tiden går fort. En av många hållplatser i tankearbetet är det seminarium i frågan som Kommuninvest genomför under årets Almedalsvecka. Vår roll här är att bidra med kunskap och inspiration. Det är politikerna som ska bestämma.
Tomas Werngren
VD, Kommuninvest