Sviterna efter stormen Hans aktualiserade debatten om behovet av att rusta upp landets VA-system. En undersökning bland Sveriges kommunpolitiker visar att Hylte i Hallands län har det näst största engagemanget från politikerna i VA-frågan.
Att VA-problemen ökar och att det allt oftare blir översvämningar i stadsmiljön eller att det läcker in hos folks källare är ett faktum. Trots det är det få kommuner som tar frågan på allvar. En undersökning, som gjorts av Demoskop på uppdrag av NCC, visar att bara en av tio kommuner anger vatten- och avloppssystem som deras viktigaste investering.
En av de som ändå satsar på VA är Hylte kommun i Hallands inland. Rapporten visar att Hyltes politiker har näst störst intresse av alla kommuner att jobba med VA-frågor. 2022 togs en VA-plan i kommunen att den årliga investeringen ska vara 10 miljoner kronor från 2026, och 15 miljoner från 2028.
– Men enligt en rapport från Svenskt vatten så borde en kommun i vår storlek investera 27 miljoner varje år. Det är ett dilemma i en landsbygdskommun som Hylte, med få invånare på stor yta. Det är mycket ledningar, konstaterar Katarina Paulsson, Samhällsbyggnadschef i Hylte kommun.
Hon säger att Hylte klarade sig bra i somras, men visst har de haft flera översvämningstillfällen, senast 2019–20 när det var besvärligt på flera håll. Nu har man i alla fall en dagvattenstrategi som uttrycker att man ska jobba med att separera dagvatten från spillvatten eftersom det annars blir problem.
– Men det är ju en stor utmaning och det är också en utmaning att förklara för konsumenterna varför det blir dyrare i Hylte än i Halmstad, eftersom de har 100 000 invånare som kan dela på kostnaderna.
– Men jag känner ju att politiskt pratar man gärna om de här sakerna. Vi har också ständigt utbildningar om hur vi ska jobba med ledningsnät och dagvattenhantering.
Katarina Paulsson tycker att kommunen de senaste 5–10 åren har uppmärksammat problemen på ett helt annat sätt.
– Det som varit eftersatt hos oss är hur man byggde dagvattenanläggningar. Förr byggde man ju gladeligen ihop dagvattnet med spillvattnet, och så kan vi ju inte ha det. Det är ju förödande, för vi har ett ledningsnät som är från 1950–60–70-talet och nu börjar det krackelera. Man har inte underhållit det på samma sätt, utan tyckte att nu är det byggt och det behövs inte göra så mycket mer åt det.
Så nu jobbar kommunen fokuserat på att separera de olika ledningarna, men också med lågpunktskartering – en höjdmodell som visar var det finns instängda områden som vid ett kraftigt regn kan bli vattenfyllda.
Katarina Paulsson påpekar att det även finns ett annat dilemma för att klara av arbetet:
– Vi har sett problem med att faktiskt kunna rekrytera och behålla kompetent personal. Det är ju en bristvara det också. Så det är inte bara det att vi behöver få mer pengar, vi måste ha folk som kan göra jobbet också. Vi har stått stilla med vissa investeringsprojekt, men nu har vi lyckats bemanna upp och göra ett omtag.