Intresset från Kommunsverige var stort när diskussionen om sociala investeringar tog fart för ett tiotal år sedan, men många av satsningarna stött på problem och ofta har det handlat om svårigheter att på ett tillförlitligt sätt mäta effekterna av de insatser som gjorts.
Det är svårt att få fram en exakt siffra, men i dag uppskattas mellan 80 och 100 svenska kommuner ha pågående eller planerade insatser som kan definieras som sociala investeringar. Intresset från Kommunsverige var stort när diskussionen om sociala investeringar tog fart på allvar för ett tiotal år sedan och en lång rad försök i större eller mindre skala har genomförts runt om i landet. Men precis som Norrköpings kommunstyrelseordförande Lars Stjernkvist säger har många av satsningarna stött på problem och ofta har det handlat om svårigheter att på ett tillförlitligt sätt mäta effekterna av de insatser som gjorts. Den bilden bekräftas av Ing-Marie Wieselgren, samordnare för psykisk hälsa på Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.
– Tankemodellen kring sociala investeringar omfattas i dag av många kommunpolitiker, men allt fler har konstaterat att modellen i sig inte räckte till för att nå framgång. Därför råder det en viss uppgivenhet på flera håll i landet, säger hon och tillägger:
– Tyvärr är vi i Sverige fortfarande dåliga på att göra tidiga insatser och vi ser alltför ofta att det inte har skett någon omfördelning av resurser mot förebyggande insatser.
Ing-Marie Wieselgren instämmer också med Lars Stjernkvist att de svenska kommunerna behöver hjälp med metodstöd och gemensamma modeller för effektmätning.
– Vi behöver ta fram ett mycket större ramverk med olika kunskapsbaserade metoder. Men för att göra det krävs omfattande analyser och uppföljningar. Kommunerna sitter på stora mängder av viktiga data, men har ofta svårt att ta fram och sammanställa det materialet.
– Först och främst måste vi acceptera att det kräver en stor arbetsinsats att ta fram ett sådant ramverk. Det finns inte några genvägar, utan det kommer att bli rejält jobbigt, konstaterar hon.
Det finns dock goda exempel, om än i en lite mindre skala. Ing-Marie Wieselgren pekar på den modell för att minska korttidssjukskrivning inom kommunala förvaltningar som just nu prövas i Örnsköldsvik och Botkyrka. Just nu genomför Sveriges Kommuner och Landsting en introduktionsutbildning om modellen.
– Nu finns det framtagna manualer så att andra kommuner som vill använda sig av samma modell behöver inte uppfinns hjulet själva. Däremot kommer de nog att behöva hjälp att tolka siffrorna, berättar Ing-Marie Wieselgren och fortsätter:
– En femtedel av medarbetarna inom kommunal förvaltning står för 70 procent av korttidssjukskrivningarna. Därför finns det stora vinster både avseende hälsa och ekonomi att göra om man kommer till rätta med de här problemen. Satsningarna i Ö-vik och Botkyrka syftar både till att ge extra stöd till medarbetare som ofta är sjukskrivna och till deras chefer, och till att identifiera riskarbetsplatser med höga sjukskrivningstal.