Småkommunstillägg kan minska skattegapet

Små kommuner har smådriftsnackdelar som utjämningssystemet inte fångar upp. En ny analys gjord på uppdrag av Kommuninvest kommer fram till att den enklaste och snabbaste lösningen är ett särskilt statligt småkommunstillägg.

Det kommunala utjämningssystemets svårigheter att fånga upp allt gör att små kommuner inte fullt ut kompenseras för de smådriftsnackdelar som det innebär att ha få invånare. Det är en anledning till att skattesatserna varierar stort mellan landets kommuner. Problemet analyseras i en ny rapport ”Utjämning av kommunalskatterna” som gjorts på uppdrag av Kommuninvest.

De tre rapportförfattarna Sören Häggroth och Dan Ericsson, båda tidigare statssekreterare med ansvar för bland annat kommunala frågor, samt Emelie Värja, forsknings- och utbildningsansvarig på Kommuninvest, tar upp olika perspektiv på skillnaderna i skattesats mellan olika kommungrupper.

Främst handlar rapporten om vilka orsakerna till skillnaderna i skattesats mellan olika kommungrupper är, och vad som kan och bör göras för att minska dem. Men även rättvisefrågan tas upp. Det vill säga om det är rimligt för individer och hushåll att det ska skilja som mest nästan 6 kronor i kommunalskatt mellan de kommuner som har högst och de som har lägst kommunalskatt.

– Trots många utredningar om kostnadsutjämning har gapet ändå ökat över tid. Utjämningssystemet fungerar mycket bra när det gäller intäkter och utgifter. Men det leder inte till utjämning vad gäller storleken på kommunalskatten, säger Sören Häggroth.

Det är något som Riksrevisionen också noterat och det gäller även efter den uppdatering av utjämningssystemet som gjorts och gick igenom 2020. I denna ökade kompensationen till glest befolkade kommuner. Men enligt Riksrevisionens granskning når den inte hela vägen. Det finns fortfarande faktorer som inte fångas upp i det kommunala utjämningssystemet.

I rapporten granskas orsakerna till att skillnaderna i skattenivå är så stora mellan olika kommuner. En del, men långt ifrån allt, kan förklaras av variationer i lokala prioriteringar och skillnader gällande effektivitet i den kommunala verksamheten.

En annan faktor som spelar stor roll för att förklara skattesatsskillnaderna är äldreomsorgen. Alla kommuner står inför demografiska utmaningar. Men för många småkommuner är utmaningarna större samtidigt som de har sämre möjligheter att ekonomiskt, demografiskt och arbetskraftsmässigt möta utmaningarna med en både krympande och åldrande befolkning.

– Därmed finns en risk att vi får ökade skillnader i skattesatserna framöver på grund av skillnader i demografin, säger Emelie Värja.

Rapportförfattarna fann också ett tydligt samband mellan invånarantal och skattesats. Storstäder och pendlingskommuner nära storstäder har de absolut lägsta skattesatserna i motsats till små landsbygdskommuner som har de allra högsta skattesatserna.

När man indelar kommunerna efter invånarantal så har de med minst folkmängd högst skattesats och de med störst folkmängd lägst skattesats i fallande led.

– När skattesatsskillnaderna är så tydliga vid indelning efter strukturella förutsättningar så tyder det på att det finns smådriftsnackdelar i verksamheten som inte tas om hand i det kommunala utjämningssystemet, vilket tyder på att vi inte har likvärdiga förutsättningar i dag, säger Emelie Värja

Många små och glesbefolkade kommuner fastnar därför, trots normala ambitioner och god verksamhet, i en ”högskattefälla” bara för att samhällsstrukturerna är ogynnsamma.

Rapportförfattarnas förslag på lösning av driftsnackdelarna är att ett statligt finansierat småkommunstillägg utanför kostnadsutjämningssystemet införs. Idén är hämtad från Norge, men är anpassade efter svenska förhållanden. Tanken är att en fast ersättning på 12 miljoner kronor ges till varje kommun som har en befolkning på mindre än 10 000 invånare. Då skulle de allra minsta kommunernas skattesatser, om tillägget endast användes till skattesänkningar, kunna tas ner strax under den genomsnittliga skattenivån i de kommuner som inte får tillägget.

– Med denna lösning får små kommuner möjlighet att verka på någorlunda lika villkor som övriga kommuner och kan finansiera sin välfärdsverksamhet och ge sina invånare en likvärdig samhällsservice, säger Dan Ericsson Tillägget skulle omfatta 72 kommuner, spridda över hela landet, och ge en årlig totalkostnad på 864 miljoner kronor.

Med denna lösning får små kommuner möjlighet att verka på någorlunda lika villkor som övriga.

– Beloppet kan sättas i relation till statens totala ersättning till kommunsektorn som nu är nästan 130 miljarder kronor per år, och då har vi inte alls tittat på coronaeffekterna, säger Dan Ericsson.

Fördelen med att lägga förslaget om att lägga småkommunstillägget utanför kostnadsutjämningssystemet är att det är förhållandevis enkelt att införa och kan genomföras snabbt.

– Vi vill komma åt problematiken med skillnaderna i kommunalskatt snabbt, för vi vet ju hur långa ledtider det är med utredningar och systemändringar. Förslaget bör vara relativt enkelt att genomföra politiskt och det är ju faktiskt så att många av kommunerna det gäller är illa ute. Vårt förslag ger i dessa fall en lindring som gör att de kanske kan undvika ytterligare skattehöjningar, säger Sören Häggroth.