På flera orter finns platser där skolbarn och vuxna möts för att känna delaktighet och få inflytande över sin vardag. Och allt fler kommuner ser fördelarna med mixen.
Skola som arena och systerprojektet Lights on är namnen på ett arbetssätt som görs i prioriterade områden i Göteborg, och når ungefär 8 000 barn och deras familjer. Mötesplatser finns idag på åtta skolor, och ytterligare tio skolor är på gång.
Arbetet sker tillsammans med barn och vuxna som bor i området, men också med olika aktörer och organisationer, som bidrar med idéer, engagemang och resurser. En av organisationerna är RF-SISU (Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna), en gemensam organisation på distriktsnivå.
Kim Sidefalk är projektledare på RF-SISU Västra Götaland, som sedan fem år tillbaka arbetar med tre skolor i Biskopsgårdenområdet, tillsammans med bland annat socialförvaltningen och bostadsbolaget Poseidon.
– Vi hade sett att det fanns en väldigt stor efterfrågan på framför allt fysiska aktiviteter i utsatta områden. Vi pratade mycket med eleverna, lärarna och familjerna för att få reda på vad de efterfrågade, och sen har vi försökt utforma familjeaktiviteterna i direktanslutning till skolan.
Rent konkret innebär det att man efter skolan deltar i en timmes familjeaktiviteter.
– Vi testar på många olika nya lekar och försöker bjuda in lokala idrottsföreningar, så barnen får testa på så många olika sporter som möjligt, mer än fotboll och basket som är giganterna i området. Min roll är bland annat att leda aktiviteterna, men också försöka slussa ut familjerna mot föreningslivet, vilket någonstans är slutmålet.
Den här terminen har de också tagit in föreläsare som pratat om allt från tandhälsa, kost och fysisk hälsa.
– Det är både för att nå barnen, men också föräldrarna. Vi pratar lite om vad det är vi äter, varför vi äter det och förmedlar budskapet om varför man ska äta nyttigt.
Han berättar att barnen är väldigt positiva och tycker det mesta är roligt och intressant, men att föräldrarna utöver tryggheten uppskattar gruppkänslan som aktiviteterna ger.
– Att man har möjlighet att komma varje vecka skapar en känsla av sammanhang. Vi tror också att framgångsfaktorn är att vi inte riktar in oss mot en åldersgrupp, utan att hela familjen får komma. Det gör att vi har extremt blandade åldrar – allt från nyfödda små barn till yngre tonåringar och vuxna. Det är tycker vi superkul och även en utmaning att kunna anpassa aktiviteterna.
Något liknande Skola som arena har man tänkt sig i Västerås, där Drömfabriken just nu håller på att byggas upp. Den nya invånararenan i stadsdelen Skultuna kommer bland annat att bestå av nya Persboskolan (den gamla var i för dåligt skick och fick rivas), ett bibliotek och en fritidsgård.
Med Drömfabriken vill kommunen skapa möjligheter för invånare att mötas och ta del av aktiviteter som ger mening. Precis som i Biskopsgården ska delar av lokalerna öppnas upp för föreningar och invånare efter skoltid.
Framför allt vill man att Drömfabriken ska öka framtidstron hos barn och ungdomar i Skultuna, eftersom den i flera undersökningar visat sig vara låg, berättar Maria Reisten Lindkvist, som är projektledare.
– Kommunen sa då att ”Okej, vi kan inte bara bygga en ny skola och förvänta oss ett annat resultat, vi måste bygga någonting som vi tror kan bidra till att man jobbar mer tillsammans och river murarna runt skolan.
En viktig tanke var att om fler vuxna hjälps åt och enar samhället, så kan det bli en helhet som inte skapar barriärer.
– Vi i Sverige är ganska bra på att dela upp generationer, och det skapar ett vi och dom-tänk. Men även om alla så klart är olika och unika, så finns väldigt mycket som förenar oss. Så för att motverka ett polariserat samhälle som vi går mer och mer emot, så behöver vi mötas på en arena där vi kan se att vi är mer lika än olika.
Än så länge det inte bestämt konkret vad som ska göras i Drömfabriken, inflyttningen sker inte förrän våren 2026, men grundidén är att föreningslivet kan använda lokalerna kvällstid. Även andra intressegrupper kan använda salar efter skoltid för att skapa meningsfulla aktiviteter, till exempel att hålla en bakkurs, systuga, språkkurs eller erbjuda läxhjälp. Det viktiga är att det sker på initiativ av invånarna, säger Maria Reisten Lindkvist.
– Drömfabriken som byggnad kommer i sig själv inte att lösa den här utmaningen. Det blir inte automatiskt en massa aktiviteter i huset bara för att man byggt ett hus som klarar av det.
– Om huset utgör 30 procent, så handlar de andra 70 procenten om att vi redan nu måste titta på hur vi gör mer tillsammans både inom förvaltningen, men även tillsammans med elever, föräldrar, och äldre invånare i Skultuna.
Hittills har invånarna generellt varit positiva till bygget, säger Maria Reisten Lindkvist.
– Vi har lagt ganska mycket krut på kommunikation och att informera utåt vad som händer. Vi har en lokal Facebook-kanal där vi har publicerat mycket och där kan man se många hejarop.
– Så jag känner mig ganska säker på att vi kommer att få en produkt som funkar på riktigt. Vi måste vända den här tråkiga trenden med segregation, utanförskap och polarisering. Man ska våga drömma stort också.
Även i Bjurholm i Västerbotten drömmer man stort. Kommunen, som i dagsläget är Sveriges minsta, har satsat rejält på mångmiljonprojektet Diamanten. Likt Nordstjärnan i närliggande Umeå (se artikel härintill) ska man skapa en verksamhet där unga och äldre möts. En förskola och ett äldreboende ska samsas om lokalerna och dra fördelar av varandra.
– Äldreomsorgen, förskolan, produktionsköket och skolmatsalen var i behov av åtgärder och underhåll. De fanns i sex fristående byggnader hyfsat nära varandra, men med väldigt få synergieffekter mellan verksamheterna. Så skulle vi fortsätta med dem så skulle vi behövt lägga ner ganska stora resurser på att förändra och bygga om lokalerna så de passar dagens nya krav. Dessutom skulle vi inte få några förändringar mellan verksamheterna, berättar kommunchefen Jimmy Johansson.
Tanken är att projektet ska ersätta allt detta med en enda byggnad – Diamanten. Där erbjuds de äldre ett nytt trygghetsboende där man fortfarande klarar sig ganska bra själv. Samtidigt ersätter man de två, delvis provisoriska förskolor som finns idag.
I grunden var det en både praktisk och ekonomisk fråga, men som bonus blir det samverkan mellan unga och gamla, säger Jimmy Johansson.
– Ja, så är det. Men vi har pratat en hel del med andra kommuner som kombinerar förskola och äldreboenden, och de effekter som gör att båda parter kan dra nytta varandra. Att de äldre kan få stimulans av barn som leker på gården. Barnen kan också få stimulans, och se hur äldre har det. Jag tror att det är väldigt klokt.
Med 200 miljoner investerade är det den absolut största investering som kommunen har gjort. Summan motsvarar drygt en helårsomsättning av kommunens totala ekonomi.
– Det är ju en enorm investering och det kommer förändra en betydande del av verksamheten fullständigt. Men vi har ju diskuterat sedan 2019 att det inte går att bara lappa och laga, utan vi måste våga satsa oss ur en sådan här situation. Då var det ganska självklart att vi ska börja med det som är kärnuppdraget och lägga fokus på det som vi som kommun ska göra. Får vi de effekterna som vi har räknat med, och som vi känner oss väldigt trygga med, så kommer det skapa nya förutsättningar för att kunna ställa om i andra verksamheter, så att vi till slut får en bra balans i vår ekonomiska situation avslutar Jimmy Johansson.