När Göran Färm lämnar ordförandeklubban i Kommuninvests föreningsstyrelse vidare vid föreningsstämman i vår, kan han se tillbaka på åtta händelserika år. Under hans tid som ordförande har antalet medlemmar växt stadigt, samtidigt som verksamheten expanderat oavbrutet. Men det har inte saknats besvärliga utmaningar att hantera.
Det är inte utan att Göran Färm är nöjd med Kommuninvests facit efter hans åtta år som ordförande i föreningsstyrelsen. Varje år har utlåningen växt. Varje år har fler och fler kommuner och regioner blivit medlemmar. Vid utgången av 2022 var 280 av totalt 290 kommuner och 14 regioner medlemmar. Och varje år har verksamheten gått med betydande överskott – med ett enda undantag, men mer om det lite senare.
– Kommuninvest är en mycket välskött verksamhet som klarat att växa, sett till antalet medlemmar, antalet medarbetare, utlåningsvolym och nya låneprodukter. Och den expansionen har man klarat av utan några påtagliga problem.
Göran Färm vore dock inte den resultatinriktade man han är om han inte omedelbart övergick till att tala om de stundtals besvärliga utmaningar som Kommuninvests styrelser, ledning och medarbetare har haft att hantera under hans år som ordförande.
Men först några ord om de erfarenheter som Göran Färm hade med sig i bagaget när han tog över som ordförande i föreningsstyrelsen 2015 – erfarenheter av vilka några kom särskilt väl till pass med tanke på vad som väntade Kommuninvest och honom i hans nya roll. Göran Färm är en veteran inom politiken med en lång bana inom den svenska Socialdemokratin. Efter ett antal år som journalist, ledarskribent och chefredaktör inom den socialdemokratiska pressen, var han kommunalråd i hemstaden Norrköping under andra halvan av 1990-talet. Men det som skiljer Göran Färm från många andra ledande svenska politiker är hans gedigna och mångfacetterade erfarenheter av arbete inom den Europeiska unionen. Under två och en halv mandatperiod har han representerat sitt parti i Europaparlamentet och han har däremellan bland annat verkat som rådgivare åt Margot Wallström under hennes tid som EU-kommissionär. Av flera uppdrag under tiden som ledamot i Europaparlamentet kan nämnas socialdemokratisk gruppledare i budgetutskottet och vice ordförande i partigruppen, bland annat med ansvar för budget-, budgetkontroll och sammanhållningsfrågor.
Just de erfarenheterna från det parlamentariska arbetet på Europanivå och kunskaperna om hur beslutsprocesserna inom EU fungerar visade sig vara värdefulla, inte minst när det första chockbeskedet med avsändaradress EU landade på Kommuninvests bord. Med de bistra erfarenheterna från finanskrisen 2008–2009 i färskt minne såg man inom EU ett stort behov av att stärka bankernas egen motståndskraft för att kunna klara av perioder då det är svårt, eller rent av omöjligt, att låna upp pengar på kapitalmarknaden. Allt med det vällovliga syftet att skattebetalarna inte skulle behöva gå in med stora belopp för att rädda banker på obestånd. För att uppnå det syftet föreskrev förslaget till den nya EU-lagstiftning som kom att kallas Capital Requirements Regulation att kraven på bankernas eget kapital skulle höjas avsevärt. Problemet var att EU-förslaget inte bara var tänkt att omfatta banker i traditionell mening, utan även kommunägda låneinstitut som Kommuninvest och liknande verksamheter i andra europeiska länder.
– Som värst föreslog EU-kommissionen ett krav på en bruttosoliditet på tre procent. Det hade inneburit en ökning av medlemmarna insatser till sammanlagt 15 miljarder kronor, vilket hade varit väldigt tufft för Kommuninvests ägare att uppfylla, säger Göran Färm och
fortsätter:
– Det här var naturligtvis ett helt orimligt förslag med tanke på att Kommuninvest har en helt annan, radikalt lägre risknivå än de kommersiella bankerna. Så tillsammans med våra systerorganisationer i andra EU-länder satte vi in ett rejält lobbyartilleri på såväl nationell
som europeisk nivå.
– Tack och lov fick vi gehör för våra argument, vilket ledde till att EU skapade en alldeles egen benämning för vår typ av verksamhet – offentligt utvecklingskreditinstitut. I och med det kan vi, när bruttosoliditeten ska beräknas, räkna bort utlåning till våra egna medlemmar som ju utgör huvuddelen av vår verksamhet. Visserligen fick Kommuninvests medlemmar ändå skjuta till mycket pengar i utökat insatskapital, men långt, långt ifrån så mycket som man hade behövt göra om det ursprungliga förslaget blivit verklighet.
Även när det gäller den så kallade resolutionsavgiften har Kommuninvests argumentation
varit framgångsrik. Resolutionsavgiften kan sägas vara samma andas barn som kapitaliseringskravet, med syfte att stärka bankernas möjligheter att själva bära kostnaderna vid eventuella framtida finanskriser. Där löstes frågan genom att resolutionsavgiften riskviktades, vilket innebär att Kommuninvests med sin låga risknivå får betala en avsevärt lägre avgift än affärsbankerna.
På senare tid är det i stället den så kallade riskskatten som bekymrar Göran Färm. Trots att en enig riksdag i ett tillkännagivande krävt att Kommuninvest ska undantas från kravet på att betala riskskatt, har än så länge vare sig den tidigare eller nuvarande regeringen följt riksdagens uppmaning. I stället har kommuner och regioner kompenserats för höjda finansieringskostnader genom en uppjustering av statsbidragen.
– Här skyller regeringarna, oavsett färg, på EU. Men alla svenska regeringar har alltid hävdat att svenska skatter är vår egen angelägenhet, inte EU:s. Då borde man i konsekvensens namn kunna fatta egna beslut även när det gäller riskskatten, säger Göran Färm och konstaterar att det var kostnaden för riskskatten som ledde till att Kommuninvest förra året för första gången sedan organisationen grundades 1986 visade ett negativt resultat.
Trots det är han dock försiktigt optimistisk inför framtiden:
– Jag tror att regeringen i längden kommer att förstå hur orimlig den här konstruktionen är. Eftersom det både när det gällde bruttosoliditeten och resolutionsavgiften gick att hitta anpassade lösningar för ett lågriskinstitut som Kommuninvest, så borde det gå även när det gäller riskskatten. Hur man sedan löser det – med ett totalt undantag eller någon form av riskavvägning – det vågar jag inte sia om. Jag är däremot rädd att det kommer att ta ytterligare ett år innan man hittat en lösning, vilket i sig är bekymmersamt.
Kapitaliseringskraven, resolutionsavgiften och riskskatten är bara några exempel, menar Göran Färm, på vikten av att ständigt ha pejl på utvecklingen i ett brett perspektiv.
– Det mesta som händer här hemma beror på vad som sker i omvärlden. Kriget i Ukraina, klimatförändringarna och inflationen är bara några av de faktorer som har en direkt eller indirekt påverkan på vardagen för kommuner och regioner.
– Det går inte längre att hantera en kommun eller region med bara ett lokalt perspektiv. Man måste omvärldsbevaka och ha koll på vad som händer nationellt, europeiskt och internationellt. EU:s olika regelverk påverkar oss mer och mer och det tillkommer hela tiden nya regelverk, inte minst inom det finansiella området. Det är viktigt att vi alla hänger med och analyserar vad i den utvecklingen som påverkar oss.
Att även utveckling på andra sidan jordklotet kan ha stor betydelse visar Kommuninvests lån för sociala investeringar. Idén föddes när Göran Färm tillsammans med Kommuninvests vd Tomas Werngren för några år sedan reste runt i Asien för att besöka potentiella investerare. Under resan deltog de vid Asiatiska utvecklingsbankens möte i Manila på Filippinerna.
– På vartenda seminarium talade man om hur man på bästa sätt kunde få in de sociala dimensionerna i utlåningen. Vi hade ju sedan ett antal år redan våra framgångsrika Gröna lån och besöket i Manila blev en injektion för oss att undersöka om det även gick att etablera en liknande låneform till investeringar som skapar social nytta.
– Vad som är ett socialt hållbart projekt är svårare att definiera. Men investeringar för att lyfta utsatta områden och för att komma ifatt med integrationsinsatser är bland de allra viktigaste satsningar som kommunerna behöver göra. Inte minst för att kunna erbjuda dagens och morgondagens unga en riktigt bra skolkvalitet, säger Göran Färm, som hoppas att den relativt nya låneformen för investeringar i social hållbarhet ska kunna bidra till samma kunskapshöjning i Kommunsverige som de Gröna lånen har inneburit.
– I vanliga fall lägger sig Kommuninvest inte i vad kommuner och regioner lånar till, men när vi introducerade de Gröna lånen var vi ju tvungna att skaffa oss kunskap om vad som definierar projekt som ”gröna”, så att de kvalificerar sig till denna form av utlåning. Tanken var att vi skulle få till stånd ett mer gediget hållbarhetsperspektiv och förbättra kunskapsnivån kring detta i kommunerna och regionerna.
– Nyligen passerade vi 100 miljarder kronor i grön utlåning och Kommuninvest är vid det här laget Nordens största offentliga utgivare av gröna obligationer. Därmed är vi också väl förberedda för EU:s jättelika hållbarhetsprojekt – taxonomin – som nu är på gång.
När Göran Färm nu vid vårens föreningsstämma lämnar stafettpinnen vidare till nästa ordförande är det således med tillförsikt inför framtiden. Både när det gäller Kommuninvest som organisation och verksamhetsidé, och avseende den svenska modellen med långtgående kommunal självstyrelse.
– Kommuninvests kombination av att vara en demokratiskt uppbyggd medlemsorganisation och samtidigt vara lika professionell som en kommersiell bank är en enorm styrka.
– Tillsammans med den ramstarka grundkonstruktionen med solidarisk borgen gör det oss både uppskattade på finansmarknaden och attraktiva som arbetsgivare för människor som vill jobba i den här branschen.
– På samma sätt anser jag att Sverige i grunden har en stark samhällsmodell som står sig väldigt bra. Vi har förmånen att ha en med europeiska mått ovanligt decentraliserad offentlig sektor, medan kommunerna i andra länder i Europa nästan helt måste förlita sig på statliga bidrag.
– Motsvarigheten till kommuner och regioner i andra EU-länder tittar avundsjukt på den svenska modellen med beskattningsrätt och inflytande över centrala verksamheter som skola och omsorg.
Apropå de senaste årens debatt om ett ökat statligt inflytande över områden som i dag styrs av kommuner och regioner säger Göran Färm att han inte är främmande för att ge staten mer ansvar inom vissa sektorer. Däremot tror han inte alls på ett förstatligande av sjukvården.
– Dels finns det inte riktigt något stort politiskt stöd för ett förstatligande av sjukvården, dels tror jag att det skulle bli organisatoriskt svårt. Det skulle slå mot vårdens kvalitet och sannolikt innebära ett behov av att bygga upp en gigantisk statlig byråkrati med kanske 10 000-tals anställda. Den allra viktigaste utmaningen framåt för de svenska kommunerna
är att lösa rekryteringsproblematiken, anser Göran Färm:
– Vi måste göra det attraktivt för människor att jobba i kommunerna. De närmaste åren kommer pensionsavgångarna att vara stora och det råder redan i dag brist på välutbildade och kompetenta medarbetare – lärare, planarkitekter, socialsekreterare, listan kan göras lång.
– Hela samhället behöver samlas kring en gemensam strategi. Statens ansvar är att bygga ut utbildningar – universitet, yrkesutbildningar, vuxenutbildningar och vidareutbildningar – till attraktiva villkor så att människor vågar hoppa på nya utbildningar och kanske byta
yrkesbana.
– Jag är verkligen inte någon nostalgiker men en del av de saker vi gjorde på 1980-talet, då jag satt i styrelsen för Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, skulle behövas i dag i moderniserad form. Då hade vi ett nät av arbetsmarknadsutbildningar, där man konsekvent utbildade dem som blev arbetslösa till nya efterfrågade professioner. Kommuner, arbetsgivare, arbetsförmedling och fackföreningar träffades regelbundet för att säkerställa att utbildningarna var träffsäkra.
– Mycket behövde verkligen reformeras och ibland var arbetsmarknadsjobben inte så effektiva. Men tyvärr har även det som fungerade bra slagits sönder i de reformer som genomförts, säger Göran Färm, och pekar samtidigt på att det inte räcker med bara förbättrade och utbyggda utbildningar.
– Kommunerna måste också erbjuda vettiga arbetsförhållanden – en bättre arbetsmiljö och vettiga scheman, inte minst inom vård och omsorg.
Sist men inte minst: vad ska du göra med all ledighet när du inte längre är ordförande i Kommuninvests föreningsstyrelse?
– På ett sätt ska det bli skönt att få njuta av pensionen. Men jag kommer säkert att fortsätta med skrivandet. Jag medverkar regelbundet med krönikor i Norrköpings Tidningar och jag har skrivit flera böcker om politik och EUprojektet.
– För drygt ett år sedan skrev jag en bok om kända profiler i min hemstad Norrköping under de senaste 100 åren. Den har mött stor uppskattning och jag har medverkat i flera olika sammanhang och berättat om boken.
– Kanske blir det några fler böcker. Man vet aldrig, säger Göran Färm med ett leende.