Inflationsnivåer som inte setts sedan 80-talet, krig och energichock; senfärdiga centralbanker som försöker kompensera tidigare överexpansion genom att ta i från tårna. Superdeppiga hushåll och en urstark arbetsmarknad. Vart är konjunkturen på väg? Och vad innebär det för kommuner och regioner? Chefekonomerna för Nordea, Annika Winsth, och Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, Annika Wallenskog ger sin bild.
När chefekonomerna för Nordea och SKR, Annika Winsth och Annika Wallenskog höll gemensamma föredrag i juni utryckte de båda oro för de mycket höga kostnadsökningarna i svensk ekonomi. Den oron har absolut inte minskat. I våras förväntades Konsumentprisindex, KPIF, stiga med kring 5 procent för juni. Facit blev 8,5 procent, den högsta nivån på 40 år. I augusti steg KPIF ytterligare till 9,0 procent, nästan fem gånger högre än Riksbankens inflationsmål.
– Inflationen har ätit upp de senaste sju årens reallöneökningar för svenskarna. Nu gäller det att trots det inte höja lönerna så mycket att vi får i gång en svårstoppad inflationsspiral, säger Annika Wallenskog.
Även om tonen på sina håll är rätt högljudd är det inte främst att de centrala avtalen ska dra i väg som hon är orolig för, utan att kommuner och regioner ska bjuda över varandra för att fylla kompetensluckor, det vill säga löneglidning. För även om konjunkturen är på väg att försvagas är arbetsmarknaden ännu så länge urstark, vilket inte följer normala konjunkturmönster.
Annika Winsth delar den bilden.
– Arbetsmarknaden är historiskt stark oavsett om vi tittar på sysselsättningsgrad, vakanser eller nyanmälda platser. Även den konjunkturella arbetslösheten är mycket låg. Det gör att utgångsläget är gott, även om vi är på väg in i en lågkonjunktur. Agerar vi klokt, har vi bra förutsättningar att hantera de utmaningarna vi står inför, säger Annika Winsth.
– Svag befolkningstillväxt och en åldrande befolkning gör att vi kommer att fortsätta att ha brist på arbetskraft, även när konjunkturen viker. Det vanliga scenariot är hög arbetslöshet. Nu kommer folk fortfarande att ha jobb och därmed en ganska bra betalningsförmåga, även om konsumtionsutrymmet försämrats av inflationen, säger Annika Wallenskog.
Nordea räknar med att BNP faller nästa år, medan SKR räknar med kraftigt minskad tillväxt nästa år. Men arbetsmarknaden släpar efter konjunkturen med omkring ett halvår, och effekten på lönerna brukar märkas först efter ytterligare cirka ett år. Det gör att den nuvarande höga inflationen i kombination med brist på kompetens väntas driva upp löneökningarna till närmare 4 procent 2023, enligt Nordeas prognos. Det är klart över de nivåer vi har sett de senaste åren, men ändå långt ifrån tillräckligt för att inte gröpa ur reallönerna även framöver.
– Det är ett svårt läge för både fackföreningar och arbetsgivare. Men jag tror ända att båda parter agerar klokt utifrån de förutsättningar vi har, säger Annika Winsth.
Det saknas dock inte andra källor till oro och Annika Winsth lyfter fram två saker som gör henne genuint oroad för närvarande; energichocken och risken att centralbankerna höjer räntorna för mycket.
– Energikrisen går inte över i närtid och innebär höga priser, risk för energibrist och därmed ransonering i vinter. De höga energipriserna bidrar till att hålla uppe inflationen även om efterfrågeinflationen faller tillbaka, säger Annika Winsth. Risken är att centralbankerna inte ser förbi den utbudschock som energipriserna utgör och fortsätter att höja räntan trots att konjunkturen viker.
Bakgrunden är väl känd. Enligt Annika Winsth fortsatte centralbankerna med krispolitik alldeles för länge och trots att efterfrågan var mycket hög. När sedan pandemi och krig slog till ovanpå den starka efterfrågan rusade inflationen. Centralbankerna tvingades tvärvända och började chockhöja räntor för att dämpa den mycket höga inflationen. Nu är dess budskap glasklart dvs räntorna ska upp snabbt för att undvika att inflationen biter sig fast kosta vad det kosta vill i försämrad konjunktur och arbetsmarknad.
För svensk del innebär redan signaler om kraftigt höjda räntor att bostadsmarknaden börjat gunga och att bostadsbyggandet gått ned. Redan nu ser vi konkurser i byggbranschen och hushållen är superdeppiga. Paradoxalt nog har hushållen gott om pengar och trots pessimismen shoppas det som aldrig förr.
– Frågan man bör ställa sig är hur länge räcker pengarna? Svaret är: sannolikt till årsskiftet. Riksbanken förväntas höja styrräntan med 1,50 procent bara i höst. Det betyder att hushåll och företag som har lånat till rörlig ränta kan få en uppgång med 2 procentenheter till årsskiftet. Det samtidigt som inflationen är mycket hög och energipriserna än värre. Det gör att BNP förväntas falla nästa år med 0,5 procent enligt Nordea, vilket trots allt får klassas som en önskvärd avmattning och hanterbar lågkonjunktur. Om Riksbanken fortsätter att höja räntan flera gånger även under nästa år är risken stor att svensk ekonomi knuffas in i en betydligt värre situation med många fler konkurser och en arbetslöshet som stiger påtagligt. I värsta fall får vi en bostadskris och de brukar ta tio år att ta sig tillbaka från, säger Annika Winsth.
Nordeas konjunkturscenario för hösten ser kortfattat ut så här: Ytterligare höjningar från Riksbanken med 0,75 procentenheter i september och lika mycket i november. Det talar för att bostadspriserna faller med 15 procent i riket i snitt från topp till botten. Börsen fortsätter gå ned och så även efterfrågan inte minst från hushållen. Chockhöjda energiräkningar minskar konsumtionsviljan och fler väljer att spara.
Lägre efterfrågan från såväl hushåll som företag dämpar så småningom pristrycket och efterfrågeinflationen faller tillbaka. Utbudschocken på energimarknaden gör dock att inflationen fortsätter att vara långt högre än målet. Men inflation orsakad av utbudschocker biter inte räntevapnet på. Kommuner, företag och hushåll behöver ta höjd för att den energiomställning vi står inför blir både kostsam och varaktig.
– Jag hoppas att Riksbanken och andra centralbanker tar paus och går försiktigare fram när de ser att konjunkturen viker. Men risken är att de stirrar för blint på den totala inflationen och inte ser igenom utbudschocken från höga energipriser och att de därmed tar i för hårt. Det kan knuffa in oss i en besvärlig nedgång eller än värre i en kris, säger Annika Winsth.
Det senaste decenniet har vi sett ett flockbeteende hos centralbankerna där de massivt stimulerat alltför länge för att sedan tvärvända och bidra till stora kast som är svåra för hushåll, företag och kommuner att hantera.
Centralbankernas främsta uppgift är att bidra till en stabil ekonomin och konjunktur som är så förutsägbar som möjligt. Räntan och inflationsmålet är verktyg för att uppnå detta.
– Det är svårt för hushåll, företag, kommuner och regioner att anpassa sig till de tvära kasten och många kan behöva betala ett högt pris för att de lyssnade till centralbankernas mycket expansiva besked så sent som i februari i år, säger Annika Winsth.
I det här sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att vi har en helt ny spelplan. Det är mer än 30 år sedan vi hade ett lika stort reallönefall som vi ser framför oss. För de unga vuxna är det inte bara reallönerna som faller utan de ska nu anpassa sig till en helt ny räntenivå, hög inflation och fallande tillgångspriser. Något de inte tidigare sett. Men det är inte bara hushållen som har en ny spelplan utan även företagare och kommunalpolitiker ska nu vänja sig vid klart högre ränta och att centralbankerna minskar sina balansräkningar dvs minskar tillgången till billigt kapital.
– Priset på pengar förändras radikalt, betonar Annika Winsth.
Kommuner och regioner med stora investeringsbehov och planer behöver göra om sina kalkyler då de med all sannolikhet tagit höjd för en alltför låg ränta. Det samtidigt som många av deras kostnader ökar beroende på den höga inflationen.
Annika Wallenskog menar att konsekvenserna troligen blir att viktiga investeringar skjuts på framtiden igen. Men det kan också bli så att en kombination av stigande kostnader, lägre intäkter och brist på arbetskraft tvingar fram rationaliseringar och investeringar i effektiviseringsåtgärder.
– 90-talskrisen var enormt tuff, men många reformer som genomfördes då var nödvändiga och bra, även om de var smärtsamma då. Färre sjukhus och färre sängplatser ledde till kortare vårdtider och därmed färre infektioner och att byskolor som var för små lades ned ledde till kvalitetshöjningar, säger Annika Wallenskog.
Nu hoppas hon framför allt att digitaliseringen ska gå framåt. Att allt som kan digitaliseras verkligen blir digitalt, så att anställda i kommuner och landsting frigörs från onödig administration och får mer tid till kärnverksamheten.
Mer positivt för kommuner och regioner är att den förväntat starka arbetsmarknaden innebär att man inte väntas tappa så mycket skatteintäkter som vid en normal lågkonjunktur.
Ännu viktigare för skatteintäkterna är att pensionerna ökar kraftigt, eftersom de justeras upp med KPI. Det är dock ett tveeggat svärd. Sektorns pensionskostnader för 2023 väntas öka med mer än 40 miljarder kronor och i och med att inflationen väntas fortsätta vara hög även under 2023 så kan man räkna med kraftigt ökade pensionskostnader även för 2024.
Skatteunderlaget väntas i nominella termer växa med 4,5 eller 4,6 procent i genomsnitt per år under perioden 2022–2025. Viket är högre än de 3,9–4,2 under 2012–2021. Men i reala termer växer skatteunderlaget bara med 0,9 procent per år 2022–2025. Det kan jämföras med de senaste 10 årens genomsnitt på 1,7 procent det vill säga nästan en halvering.
– Trots den nominella uppväxlingen urholkas alltså kommunsektorns köpkraft drastiskt. Under 2023 faller köpkraften med nästan 2 procent jämfört med året innan, säger Annika Wallenskog.
Många av de avtal för leverans av varor och tjänster som kommuner och regioner använder är kopplade till olika prisindex, det innebär att det inte bara kommer att vara pensionskostnaderna som drar i väg, utan även andra kostnader kommer att öka rejält. Det handlar om allt från byggkostnadsindex, högre bränslepriser i kollektivtrafiken, uppvärmning, städning, snöröjning, och så vidare.
– För kommuner och regioner gäller det att hålla i och att vara medvetna om att de inte sett effekterna av den höga inflationen ännu. Smällen kommer under 2023 när avtal justeras upp med olika index. 2023 väntas prisindex för kommunal verksamhet stiga med 5,8 procent. Och då har vi ändå inte räknat med så mycket högre löner. Om de också drar i väg så är det många kommuner och regioner som ligger riktigt illa till, säger Annika Wallenskog.