Världens länder har genom Parisavtalet enats om att den globala temperaturökningen ska begränsas till under 2 °C och helst under 1,5 °C. I IPCC:s senaste rapport konstateras att klimatförändringen otvetydigt redan har stört mänskliga och naturliga system, och att det är mycket troligt att det är samhällets val och handlingar under det närmaste årtiondet som kommer att avgöra i vilken utsträckning vi kommer att nå en klimatresilient utveckling.
Hittills har Parisavtalets direkta påverkan på kommunerna framförallt handlat om att uppnå egna klimatmål, där fossiloberoende till 2030 eller nettonollutsläpp till 2045 är återkommande målfokus. Men i Parisavtalet ingår också överenskommelser om att finansiella flöden ska göras förenliga med en väg mot låga utsläpp av växthusgaser och klimatresilient utveckling. Men hur ska det gå till, och vad kommer det att innebära för kommuner och regioner?
Svaret på hur finansmarknaden ska bidra till en ekonomisk tillväxt, som inte sker på bekostnad av miljön, klimatet och människors hälsa och levnadsförhållanden finns i alla fall delvis i den handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt som EU-kommissionen lanserade 2018. Handlingsplanen tar sikte på att stärka finansieringens roll för att uppnå en välfungerande ekonomi, men som också ska uppfylla miljömässiga och sociala mål.
Med stöd i handlingsplanen införs nu successivt nya regelverkskrav, där en viktig grundbult är EU:s taxonomi för miljömässigt hållbara aktiviteter. För att klassas som miljömässigt hållbar ska en verksamhet bidra väsentligt till minst ett av EU:s sex miljömål utan att orsaka betydande skada för något av de övriga målen, och även uppfylla vissa sociala minimikrav.
De nya regelverkskraven innebär att de flesta kommuner, regioner och kommunala bolag behöver genomlysa sina verksamheter med avseende på hur väl de lever upp till taxonomikraven. Precis hur detaljerna i detta kommer att se ut vet vi dock inte än eftersom lagstiftningsprocessen fortfarande pågår.
Syftet med den här ökade transparensen är att bidra till en förskjutning av kapitalflöden, så att det i ökad utsträckning är det hållbara, förnybara och fossilfria som erhåller mest och billigast finansiering. Men också för att hantera finansiella risker till följd av klimatförändringar, resursutarmning, miljöförstöring och sociala frågor. Vi går alltså mot en mer komplett integration av hållbarhetsfrågor på finansmarknaden, och därmed även i relationen mellan Kommuninvest och våra medlemmar.
För oss på Kommuninvest kommer det framgent att bli obligatoriskt att fastställa hur stor andel av vår egen och våra låntagares verksamheter som lever upp till taxonomikraven, men också att redovisa våra låntagares växthusgasutsläpp, både från de egna verksamheterna, men också de utsläpp som verksamheterna orsakar genom till exempel inköp av energi eller genom sina investeringar. Därmed påverkas alla kommuner och regioner som har lån hos oss eller något annat kreditinstitut, och det gäller även aktörer som inte tidigare behövt rapportera några hållbarhetsindikatorer.
Men hur väl är kommunerna och regionerna idag rustade för att kunna fastställa om de lever upp till taxonomin och vilka växthusgasutsläpp verksamheterna direkt och indirekt orsakar? Och finns de strukturer och arbetssätt som behövs för att också på sikt öka verksamheternas taxonomiförenlighet och minska den negativa klimatpåverkan? Kommuninvests ambition i arbetet är förstås att göra rapporteringen enligt de nya reglerna så tydlig och enkel som möjligt för våra medlemmar. Och när vi vet mer om exakt vilka krav som ställs kommer vi att få anledning att återkomma till er om det. Men har det inte skett förr i er verksamhet, så är det nu hög tid att ekonomi- och miljöfunktionerna påbörjar en dialog, för vi vet med all säkerhet att ni framgent kommer att arbeta närmare varann!