Det är bra att kommunsverige satsar på innovation. Men arbetet behöver förbättras så att goda innovationer får bättre spridning i landet, medan verkningslösa eller kontraproduktiva innovationer hålls tillbaka. Det är slutsatser i en ny forskningsöversikt som finansierats av Kommuninvest.
Det har länge talats om att den svenska kommunsektorn behöver innovera för att klara sina framtidsutmaningar, och därför satsas det också mycket på olika sorters innovationsprojekt. Men hur väl sprids egentligen lyckade innovationer bland landets kommuner? Det är temat för en ny forskningsöversikt finansierad av Kommuninvests forskningsberedning. Rapporten är en genomgång av relevanta studier i Sverige samt i våra nordiska grannländer.
Gissur Ó Erlingsson, professor i statsvetenskap vid Linköpings Universitet, är en av författarna.
– Att det finns en villighet att experimentera och innovera för att öka effektiviteten i kommunsektorn är något som i grunden är väldigt positivt. Och Sveriges decentraliserade kommunstruktur innebär att vi borde ha goda förutsättningar för att låta kommuner laborera med olika lösningar och lära av varandra, säger Gissur Ó Erlingsson.
– Skälet till att vi genomfört den här översikten är att vi upplevde att det fanns en brist på systematisk forskning kring hur väl det här arbetet fungerar i praktiken. Att göra en översikt av det här slaget blev därför ett sätt att uppdatera och sammanställa kunskapsläget på området.
Hur ser då läget ut i kommunsektorn? Inte helt perfekt, är en kort sammanfattning av rapporten. Forskarna menar att det verkar som att många goda innovationer inte sprids vidare från sina hemkommuner, samtidigt som en del innovationer får spridning i kommunsverige trots att det saknas belägg för att de uppnår önskad effekt. Forskarna listar fem lärdomar det går att dra om varför läget ser ut som det gör. Den första och främsta lärdomen är att bristen på utvärdering utgör ett stort problem.
– Vårt intryck är att det genomförs väldigt många spännande projekt i Sveriges kommuner, och det tycks ske såväl bland stora kommuner med massvis med resurser och små kommuner med kniven mot strupen. Men något som brister över nästan hela linjen är att dessa projekt sällan följs upp och utvärderas tillräckligt avseende deras resultat. Det gör det svårt att se vilka innovationer som fler kommuner borde satsa på och vilka som borde läggas åt sidan. I stället förefaller det kunna vara rätt så slumpmässigt vilka innovationer som får spridning, säger Gissur Ó Erlingsson.
Han menar att större kommuner redan bör ha tillräckliga resurser och kompetens för att genomföra sådana utvärderingar. Där handlar det mer om vilja och prioriteringar. För mindre kommuner efterlyser han dock hjälp från statligt håll.
– Antingen att man skjuter till resurser för att mindre kommuner ska kunna genomföra utvärderingsprojekt och hyra in extern kompetens för detta, eller att man inrättar någon sorts eget utvärderingsorgan med koppling till exempelvis Finansdepartementet, säger Gissur Ó Erlingsson.
Den andra lärdomen är att man bör lyssna på, men vara skeptisk till, framgångshistorier som lärande exempel.
– Framgångshistorier kan vara inspirerande att lyssna på, men det är inte alltid helt solklart varför kommun X haft framgång på ett område, medan kommun Y misslyckats. De kan ha gjort ungefär samma saker. Framgången kan bero på slumpen eller på saker som inte kunnat mätas med adekvata metodologier, säger Gissur Ó Erlingsson.
Den tredje lärdomen är att de kommuner som har störst behov av innovation, de som är ekonomiskt mest utsatta, också är de som har minst innovationskapacitet.
– Det är ju ganska självklart egentligen men ändå värt att belysa. Kommuner som måste kämpa varje dag för att hålla näsan över vattenytan och klara kärnuppdragen har inte så mycket resurser att frigöra för omvärldsbevakning, innovationer och experiment.
– Nu lyckas faktiskt vissa av dessa kommuner ändå ägna sig åt en hel del innovation, vilket är imponerande. Men just när det kommer till våra små och krympande kommuner är det här ett område där staten borde överväga att hjälpa till med stöd för omvärldsbevakning och utvärdering och uppföljning av olika slags reformer, säger Gissur Ó Erlingsson.
För det fjärde kan det vara stor skillnad på ett en innovation anammas formellt och att den verkligen rullas ut i stor skala och når medborgarna. Han nämner välfärdsteknik av typen digital nattillsyn som ett exempel. Alltså att personer med trygghetsbehov, till exempel på grund av hög ålder eller sjukdom, kan få en tillsynskamera installerad i hemmet.
– En stor majoritet av Sveriges kommuner har på papperet anammat digital nattillsyn, men antalet faktiska användare är väldigt begränsat. Kanske någon procent av alla som skulle kunna ha nytta av tekniken, säger Gissur Ó Erlingsson.
Den femte och sista lärdomen i rapporten handlar om att vara vaksam på oavsedda sidoeffekter av öppna jämförelser, alltså jämförelser av hur Sveriges kommuner presterar enligt standardiserade benchmarks.
För medan det nog finns skäl att tro att sådana jämförelser kan vara av godo i vissa fall, bör man akta sig så att de inte leder till en överdriven likriktning i kommunsektorn. Det finns också tecken på att öppna jämförelser främst används för att nå kontroll över kostnader snarare än stärka kvaliteten. Arbete med öppna jämförelser kan också vara väldigt tidskrävande och riskerar att stjäla resurser från mer matnyttig verksamhet.
– Det samlas in enormt mycket information för sådana här jämförelser. Mycket av den verkar inte ens användas. Här borde man tänka till, säger Gissur Ó Erlingsson.
På samma sätt riktar rapporten viss kritik mot de många rankningar av kommuner som produceras av intresseorganisationer och tidningar. Gissur Ó Erlingsson säger att metoderna som används för att ranka kommuner i sådana jämförelser ibland är vetenskapligt tveksamma.
– Man borde ta många av dessa ”bästa XX-kommun”-rankningar med en nypa salt. Det är inte bra om kommuner anpassar sina verksamheter för att hamna högt där i stället för att fokusera på verkliga och djupt kända problem i organisationerna.
Han är nöjd med rapporten och berömmer Kommuninvests forskningsberedning för att de finansierar den här typen av studier.
– En forskningsöversikt likt den här rapporten är dels en språngbräda för fortsatta studier på området, dels ett sätt att ge allmänheten och tjänstepersoner i kommunsektorn en överblick av det rådande forskningsläget, säger Gissur Ó Erlingsson.
– Till läsare som vill omvärldsbevaka och hålla sig à jour med innovationsforskningen rekommenderar jag att läsa Scandinavian Journal of Public Administration samt den nystartade Nordic Journal of Innovation the Public Sector.