Räntehöjningarna slår snabbt mot Sveriges kommuner och regioner, men hur mycket de påverkas varierar kraftigt från fall till fall. Än så länge ser den största risken ut att bli att nödvändiga långsiktiga investeringar återigen får stryka på foten.
Marknadsräntorna har rusat i takt med att det stått klart att många av världens centralbanker kommer tvingas till rejäla räntehöjningar för att få bukt med inflationen. SKR räknade i sin senaste prognos med att både den långa och korta räntan kommer att gå upp till cirka 3 procent år 2024. Detta ger redan avtryck i Sveriges offentliga sektor, där kommunerna vid utgången av år 2020 hade skulder på cirka 689 miljarder kronor medan regionernas skulder uppgick till 79 miljarder kronor.
– De senaste tio åren har statsskulden minskat i förhållande till BNP samtidigt som kommunernas och regionernas skulder ökat, säger Annika Wallenskog, chefsekonom på SKR.
Som helhet menar hon att kommunernas och regionernas skuldsättning inte ligger på oroväckande nivåer. Särskilt inte i regionerna. Men bland kommunerna är variationen stor. Vissa kommuner har skuldsättningsnivåer där även begränsade räntehöjningar skapar kännbara effekter.
Ett annat viktig mått i sammanhanget är storleken på nya investeringar. Sveriges kommuner investerar normalt cirka 80 miljarder kronor per år och de kommunala bolagen ungefär lika mycket, medan landets regioner investerar cirka 30 miljarder kronor varje år.
– Kostnaderna för dessa investeringar påverkas ju både av högre räntor, då en stor del av finansieringen sker via upplåning, samt av den höga inflationen som till exempel ökar byggkostnaderna. Byggkostnadsindex steg med nästan 14 procent i maj 2022 jämfört med maj 2021. Så frågan är om man nu kan investera lika mycket som planerat, säger Annika Wallenskog.
– För kommunsektorn som helhet innebär inte de prognosticerade räntehöjningarna någon omedelbar kris. Men för vissa kommuner som redan har förhållandevis höga lån och dessutom måste göra stora investeringar den närmaste tiden, och dessutom kanske inte har så starka skattebaser till att börja med, där kan räntehöjningarna absolut vålla problem, säger Annika Wallenskog.
Kommuner har i genomsnitt förhållandevis korta löptider på sina lån vilket innebär att ränteförändringar får genomslag snabbt. Enligt Kommuninvests rapport ”Kommunsektorns skuldförvaltning” låg den genomsnittliga kapitalbildningen under första kvartalet år 2022 på 2,76 år, medan räntebindningen inklusive derivat var 2,84 år.
Ytterligare smolk i bägaren är att en del kommuner och regioner har stora placeringar på börsen. Och som de flesta som investerat i aktier lär hålla med om har utvecklingen där varit minst sagt trist under det senaste halvåret.
– I fjol hade regionerna cirka 9 miljarder kronor mer i avkastning än de budgeterat för, och kommunerna 4 miljarder kronor mer. En stor del av det här överskottet kom från börsen som gick väldigt bra år 2021, säger Annika Wallenskog.
Risk att viktiga framtidssatsningar uteblir
Högre räntekostnader, vikande börsplaceringar, komponentbrist, hög inflation, och till råga på allt kan även minskad skattebas om vi skulle gå in i en lågkonjunktur. Det saknas sannerligen inte orosmoln på himlen. Så vilka lär de främsta konsekvenserna för Kommunsverige bli?
– Det är framför allt i nästa årsbudget det kan bli tufft och vissa kommuner kan tvingas göra effektiviseringar eller nedskärningar för att hantera ökade kostnader av olika slag, säger Annika Wallenskog.
En genomgående effekt av just räntehöjningarna lär enligt Annika Wallenskog bli stoppade eller senarelagda investeringar.
– Innan man till exempel höjer skatter lär man gå igenom vilka investeringar som verkligen är nödvändiga, säger Annika Wallenskog och fortsätter:
– Investeringar i skolor, äldreboenden, och VA-nät och liknande måste man ju göra, men den nya simhallen ligger kanske mer pyrt till. Och det mest allvarliga som jag ser det är att satsningar för att lösa långsiktiga utmaningar kopplade till demografin, förebyggande verksamhet eller underhåll återigen riskerar att bli nedprioriterade.
Hon syftar framför allt på nödvändiga satsningar på digitalisering och kompetensförsörjning.
– Dessa investeringar är avgörande för att vi ska kunna hantera den allt tuffare bemanningssituationen i kommun- och regionsektorn i takt med att befolkningen blir äldre. Men nu hinner vi liksom inte. Först kom pandemin och stal pengar och uppmärksamhet under två år, och nu kommer det här. Det är väldigt olyckligt och borgar för värre problem i framtiden, säger Annika Wallenskog.
Högre räntor lär hålla i sig
En viktig parameter i hela diskussionen är hur långvarig perioden med hög inflation och tillhörande höga räntor egentligen blir. Om den visar sig vara snabbt övergående och vi inom något år eller två är tillbaka på nivåerna innan krisen så blir effekterna betydligt mildare än om vi rör oss in i ett nytt normalläge med högre räntor.
Pär Österholm, professor i finansiell ekonomi vid Örebro Universitet, menar att utvecklingen är omöjlig att förutsäga med säkerhet. Men finansmarknadens förväntningar ger en utgångspunkt.
– Tittar vi på inflationsförväntningarna i Prospera-enkäten så ligger de för närvarande på 3 procent om två år. Det är ju högre än normalt, men samtidigt inte 7 procent i inflation som nu. Så marknaden väntar sig att inflationstrycket försvagas men till viss del ändå håller i sig under de kommande åren, säger Pär Österholm.
Problemet är att prisuppgången nu är bredare, inte som i vintras främst isolerat till el, drivmedel och vissa fritidsprodukter. Det gör det svårare att trycka ner inflationen.
– Så vad innebär då detta för räntorna? Jo, även om marknaden får rätt och inflationen sjunker till 3 procent om två år kommer den ju fortfarande vara högre än Riksbankens mål. Det innebär att banken kan bli nödgad att höja styrräntan ytterligare lite till, eller i alla fall inte sänka den, säger Pär Österholm och fortsätter:
– Saken är att även om detta riskerar att vålla arbetslöshet och andra ekonomiska svårigheter så uppfattar jag det som att världens centralbanker är väldigt angelägna om att bekämpa den här inflationen innan den biter sig fast i en pris-lönespiral. Anledningen är att det så fall skulle krävas ännu större samhällsekonomiska kostnader för att få bukt med den.
Han exemplifierar med den hårdföre amerikanske centralbankschefen Paul Volcker, som under åttiotalet till slut lyckades knäcka den inflationsvåg som gisslat amerikansk ekonomi under ett decennium. Men priset var en stram penningpolitik där styrräntan toppade på hela 20 procent, och en smärtsam lågkonjunktur där den amerikanska arbetslösheten under ett par år kretsade runt 10 procent.
– Att behöva gå så hårt fram i ett senare skede vill man så klart undvika från centralbankshåll, säger Pär Österholm.
– Och även om det sker snabba och kännbara räntehöjningar nu så ska man komma ihåg att räntan fortfarande inte är särskilt hög i ett historiskt perspektiv.
Åtgärder kan mildra effekterna
Men vad kan man göra för att mildra effekterna av räntehöjningarna och inflationen? Pär Österholm menar att det bästa hade varit om man bundit sina räntor när de var låga men att det tåget nog lämnat perrongen. På det stora hela menar han emellertid att Sveriges sunda statsfinanser ger Sverige gott om handlingsutrymme även i ett värsta-scenario.
– Eftersom skulden i den konsoliderade offentliga sektorn är låg så skulle staten om det verkligen krisar helt enkelt kunna ta över skulder från kommunerna. Det är ju inget man vill göra i första taget, men möjligheten finns där. Så på så sätt är Sveriges situation väldigt gynnsam jämfört med till exempel Italien, som hade svårt att finansiera sina lån även när räntorna var väldigt låga, säger Pär Österholm.
Annika Wallenskog håller med, och tycker att något staten skulle kunna överväga redan nu är att se till att de statsbidrag man ger blir mer generella snarare än att öronmärkas till specifika projekt.
– Till exempel så skulle de här 13 olika statsbidragen vi har inom äldrevård helt enkelt kunna ges per invånare över 80 år. Då får kommunerna flexibilitet att använda pengarna där de behövs mest, vilket är särskilt angeläget under oroliga tider som nu, säger Annika Wallenskog.
– På kommunsidan är en eventuell åtgärd att använda sina resultatutjämningsreserver under kommande år. Alltså att man har gamla överskott i balansräkningen som ligger fonderade. Detta blir ju att skjuta problemet lite framför sig då man bara kan göra det någon gång innan man får slut på pengar, men man vinner ju i alla fall tid.
Men hon avslutar med att vara tydlig med att hon i nuläget inte ser någon kommunkris vid horisonten.
– Det allvarliga ligger snarare i att det här kommer så snabbt och på toppen av alla utmaningar vi redan har, säger Annika Wallenskog.