Nya invånare kostar ofta mer än de smakar. Det konstaterar Annika Wallenskog, chefsekonom på SKR. Hon anser att staten och kommunerna i norr kan ha en vinst- och förlustmodell där en särskila löneskatt utgör riskdelningen.
Siffrorna, i alla fall med svenska mått mätt, är snudd på ofattbara. Mer än 1 100 miljarder kronor i investeringar de närmaste 20 åren, 20 000 nya jobb i industrin och 50 000 kringjobb som tillkommer i regionen. Man kan nog säga att Norrbotten är Norrtoppen vad gäller framtidsutsikterna i landet just nu.
Satsningarna i den gröna omställningen får mycket annat i landet att blekna som Carina Sammeli, kommunstyrelsens ordförande i Luleå, säger i intervjun här vid sidan om.
Det syns även i intresset från regeringen där ministrar åkt skytteltåg till Boden, Skellefteå, Luleå och Kiruna. Även EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, USA:s utrikesminister Antony Blinken, och USA:s näringsminister Gina Raimondo har landat i Luleå och Kiruna för att visa betydelsen av det som sker. Aldrig har väl Norrland varit så på kartan i Europa och i världen.
Men när den första euforin svalnat något och detaljerna kommer på bordet så började kommunerna inse att detta kändisskap kommer svida en del i plånboken innan intäkterna ramlar in. Man måste satsa och låna kapital under många år innan de ökande skatteintäkterna fyller på kassan. Och det är inga småpengar. En sammanräkning som SKR, Sveriges kommuner och regioner gjort, kommer fram till att Boden, Luleå och Skellefteå behöver investera 62 miljarder kronor för att få till stånd den gröna omställningen.
Det ska byggas ny infrastruktur i vägar, hamnar och godsanläggningar. Fler bostäder måste till för att kunna ta emot inflyttad arbetskraft. Tillväxt innebär ökat behov av skolor och social service. Hela den kommunala apparaten måste stärkas.
– Det är onekligen stora kostnader och allt hade man inte insett, att det var så många saker som behövde göras. Men det är väl ingen av kommunerna som i dag ångrar att man vill ha dessa projekt, säger Annika Wallenskog, chefsekonom på SKR.
När kommuner satsar i tillväxt räknar man inte med att få avkastning runt hörnet. Det är som när fruktträd planteras, först efter kanske tio år får man njuta av sina äpplen och päron.
– Nya invånare kostar ofta i början mer än det smakar. När skatten betalas in ska det i stort motsvara den kostnad som finns. Uppsidan med fler invånare är att kommunerna kan bedriva verksamheten effektivare och på det sättet få bättre resultat i budgeten, säger Annika Wallenskog.
Nu har kommunerna i norr väldigt olika förutsättningar. Skellefteå där Northvolt bygger sin batterifabrik har en bra ekonomi mycket tack vare att kommunen äger Skellefteå Kraft, ett bolag som 2022 delade ut nära 300 miljoner till kommunen.
För Luleå är den stora utmaningen ombyggnaden av hamnen. I Kiruna är det särskilda omständigheter med stadsflytten som belastar kommunens kassa mer än beräknat.
Skulderna är runt 2,6 miljarder där de största posterna är avskrivningar för nybyggda fastigheter och pensionsavgångar enligt en genomgång av SKR. Kommunen behöver ett tillskott med 1,5 miljarder kronor från staten fram till 2030 för att de ska gå rimligt skadeslösa från stadsflytten enligt Mats Taaveniku (S), Kirunas kommunalråd
Boden, en stad med knappt 17 000 invånare, är förhoppningarna stora till att H2 Green Steel ska skapa 5 000 nya jobb till 2030. I etableringen ska kommunen garantera att en järnväg och tekniskt vatten ska finnas på plats. Totala kostnaden är 1,6 miljarder kronor där planen är att kommunen ska stå för 144 miljoner. I Boden har låneskulden ökat från 1,5 till 2,6 miljarder under perioden 2017–2022, mycket pengar för en liten kommun.
En stor oro finns förstås kring om utfallet verkligen blir som det utlovats av LKAB, SSAB, H2 Green Steel, Northvolt och alla andra intressenter som driver projekten. Allt fler kritiker ifrågasätter konkurrenskraften för grönt stål och batterier tillverkade i Sverige, och om elkraften som ska möjliggöra hela omställningen kommer att vara på plats. Bara stålverken i Luleå och Boden uppskattas behöva mellan 70–80 terawattimmar vilket är runt hälften av Sveriges nuvarande elförbrukning.
– Ja, det är många kommuninvånare, inte minst i Boden, som säkert är nervösa. Ska regeringen säga att ni får skylla er själva om det går åt pipan? Ska Boden och andra kommuner sitta med tomma bostäder och med väldigt skuldsatta invånare om det inte blir någon inflyttning – är det verkligen rimligt?, undrar Annika Wallenskog.
Hon, och även den politiska ledningen i de berörda kommunerna, anser att staten måste vara med och dela risken.
– Som det är nu får man ta del av vinsten om det går bra, i enbart Skellefteå skulle staten få in en miljard i särskild löneskatt för de extra arbetstillfällen som genereras. Det vi på SKR föreslår är en vinst- och förlustmodell. Om kommunerna ökar sysselsättningen kan man tänka sig att en del av statens särskilda löneskatt kunde stanna kvar och att kan den används som riskfördelning, säger Annika Wallenskog.
Vi har sökt kommentarer från finans – och civildepartementet på förslagen från SKR men fått svaret att de avstår från att kommentera.