— De svenska bankernas motståndskraft och förmåga att klara av en ny finanskris är betydligt bättre i dag än 2008. Tillsammans med starka statsfinanser och en hanterlig statsskuld innebär det att Sverige står väl rustat inför framtida finansiella oväder, säger riksgäldsdirektör Hans Lindblad.
Som chef för Riksgälden leder Hans Lindblad en av de myndigheter som har ansvar för att bevara den finansiella stabiliteten. Från sitt kontorsrum på sjunde våningen i hörnet av Norrlandsgatan och Jakobsbergsgatan i centrala Stockholm har han utsikt över huvudkontoren för de storbanker som utgör en viktig del av det svenska finansiella systemet. Han konstaterar att mycket har förändrats till det bättre sedan den finanskris som hade sin upprinnelse för nio år sedan.
– Skillnaderna mot 2008 är betydande. De svenska bankerna är mer välkapitaliserade och vi har sedan förra året ett tydligt ramverk för hur vi ska agera när en bank hamnar på obestånd, säger Hans Lindblad, men tillägger:
– Vi måste dock vara på det klara med att vi förr eller senare kommer att drabbas av en ny finanskris. Varje generation gör sina egna misstag och det är naivt att tro att vi numera befinner oss i ett tillstånd utan bankkriser.
Det ramverk som Hans Lindblad syftar på innebär att en bank eller annat finans institut i en krissituation hanteras genom ett så kallat resolutionsförfarande, där Riksgälden tar kontroll över det problemdrabbade företaget och skriver ned skulder eller omvandlar dem till aktier. Syftet med agerandet är dels att så snabbt som möjligt återskapa en frisk och fungerande verksamhet, dels att säkerställa att kostnaderna bärs av aktieägare och fordringsägare. Till skillnad mot den senaste finanskrisen ska alltså inte skattebetalarna behöva skjuta till pengar.
– Med resolutionsförfarandet har vi skapat en insolvenshantering som liknar den som tillämpas när vanliga företag hamnar på obestånd. Det är minst sagt rimligt att de som får tillgodoräkna sig vinsterna när bankerna går bra också är med och tar ansvar för förlusterna. Skillnaden mot vanliga företag är dock att systemviktiga banker inte får gå omkull, och därför måste staten ta över kontrollen i ett krisläge, förklarar Hans Lindblad.
– Samtidigt måste man komma ihåg att påfrestningarna på samhället i en eventuell krissituation inte stannar vid kostnaderna för att rädda nödställda banker. I ett sådant läge måste vi också räkna med stigande arbetslöshet och andra negativa samhällseffekter, tillägger han.
Nyligen har Riksgälden beslutat om en precisering av hur bankernas skulder ska vara sammansatta för att möjliggöra ett effektivt resolutionsförfarande. Förenklat innebär beslutet att en högre andel av bankernas skulder ska utgöras av så kallade efterställda obligationer, det vill säga skulder som tas i anspråk för att bära förluster före lägre prioriterade skulder.
Enligt Hans Lindblad var bankerna redan för beredda på de nya kraven som har en högst marginell påverkan på kostnaderna. Riksgäldens egna beräkningar pekar på en fördyring för låntagarna med som högst 0,03 procentenheter. Sedan den förra finanskrisen har en lång rad åtgärder vidtagits och förstärkta regelverk införts i syfte att stärka det finansiella systemets motståndskraft mot framtida påfrestningar. Signalerna, framför allt från politiskt håll i USA , om att regleringarna har gått för långt och att det är dags att i stället reversera delar av reglerna för de finansiella marknaderna, betraktas med oro av Hans Lindblad:
– En sådan utveckling vore väldigt olycklig. Alla är betjänta av robusta system och en långtgående internationell harmonisering av systemen. Att den diskussionen över huvud taget förs understryker vikten av att vi i Sverige har goda skyddsvallar. Det innebär snarare att vi, om något sådant skulle bli verklighet, måste stärka vår motståndskraft ytterligare.
Även om det inte är så många hotande mörka moln på den finansiella himlen under inledningen av 2017 upprätthåller Riksgälden en ständig beredskap för oväntade händelser. Samarbetet inom det Finansiella stabilitetsrådet, där även regeringen, Riksbanken och Finansinspektionen ingår, är väl fungerande och myndigheterna fick goda omdömen i Riksrevisionens utvärdering av förberedelserna inför Storbritanniens folkomröstning om att lämna EU .
– Vi har tillgång till de medel och instrument som är nödvändiga och kan alltid låna det vi behöver. De offentliga finanserna i Sverige är i god ordning, vilket naturligtvis är bra utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv men också underlättar Riksgäldens arbete.
– Sveriges är ett stabilt land utifrån en rad olika perspektiv och har ett mycket gott anseende internationellt. Vi betraktas med rätta som en nation som har kraft att genomföra nödvändiga strukturella reformer, och det oavsett regering. Samman taget medför det att vi kan få förmånliga villkor på den internationella kapitalmarknaden. Näst ekonomiska tungviktare som USA och Tyskland är Sverige det land som lånar billigast, konstaterar Hans Lindblad belåtet.
Särskilt attraktivt på finansmarknaden är ”Riksgäldens paradinstrument”, den svenska tioåriga statsobligationen. För att minimera kostnaderna för upplåningen bedriver man också oavbrutet olika marknadsvårdande aktiviteter för att tillgodose finansiärernas behov av låneinstrument.
De senaste åren har Riksbanken, som ett led i sin strävan att få upp inflationen till önskad nivå, köpt upp stora volymer statsobligationer. För Riksgälden är den utvecklingen inte odelat positiv eftersom fortsatt omfattande köp kan påverka likviditeten på obligationsmarknaden. Hans Lindblad uttrycker sig dock försiktigt om köpen som gjorts av myndighetskollegorna vid Brunkebergstorg:
– Det viktigaste för internationella investerare är alltid att det finns en marknad där de statsobligationer man köper kan omsättas. När centralbanker runt om i världen köper upp det egna landets stats papper försämras likviditeten, det vill säga mängden obligationer som köps och säljs regelbundet minskar. Vi brukar säga att likviditetssituationen för närvarande är tillfredsställande, vilket är något sämre än tidigare, men ännu inte problematisk.
Hans Lindblad betonar vid flera tillfällen de goda relationerna som Riksgälden har med de olika aktörerna på den svenska finansmarknaden, inte minst Kommuninvest.
– Kommuninvest är en viktig och relativt stor aktör som bidrar till kommunernas och landsting ens finansiering på ett bra sätt. Han konstaterar att kommunernas skulder är lägre än statens, men att den kommunala upplåningen växer snabbare än BNP , vilket i längden kan bli problematiskt.
– När centralbanker snart lättar på gasen kom mer vi att få se stigande räntor. I kombination med växande skulder innebär det ett högre kostnadsläge för kommunerna. Eftersom den kommunala ekonomin måste vara i balans kan det leda till antingen skattehöjningar eller nedskärningar i verksamheten, påminner Hans Lindblad, men till lägger avslutningsvis:
– Det här vet kommunerna. Jag är säker på att de gör den analysen och det är därtill viktigt att den upplåning som nu sker till övervägande del går till produktiva investeringar.