Utanför hotellet i Stockholm där Kommuninvests föreningsstämma pågick var senvinterdagen råkall och regnig. Men inne på stämman kunde deltagarna ana att våren var på gång. Och då inte i första hand vädermässigt, utan för de positiva tecken som tyder på att Sverige som nation och landets alla kommuner och regioner åter är på väg mot lite bättre tider.
Nordeas chefsekonom Annika Winsth slog an tonen när hon inledde sitt anförande med att hon nu är mer optimistisk när det gäller konjunkturutvecklingen. Enligt henne och Nordea är Sverige tillbaka på en acceptabel inflationsnivå och därmed gör hon bedömningen att centralbanker runt om i världen kommer att börja sänka räntorna.
– Nordeas bedömning är att Riksbanken sänker räntan i sex steg, med start i maj i år.
Med den prognosen är styrräntan nere på 2,5 procent senast i början av nästa år. Men Annika Winsth betonar att även med en 2,5-procentsränta så måste hushåll, företag, kommuner och regioner anpassa sig till att pengar inte är så billiga som de var före den senaste ränteuppgången. Annika Winsth höjde också ytterligare ett varningens finger.
– Det ser mycket bättre ut i världsekonomin om vi blickar framåt mot 2025, men vi måste tyvärr räkna med att det halvår vi nu befinner oss i blir riktigt jobbigt, inte minst för de svenska hushållen. De kraftigt höjda räntorna har slagit igenom successivt och för varje månad tvingas hushåll som haft bundna räntor att förhandla om dem till betydligt högre nivåer.
Annika Winsth gjorde bedömningen att regeringen kommer att skjuta till mer pengar till kommunerna i vårbudgeten. Några sådana löften gav dock inte finansminister Elisabeth Svantesson, som också talade på föreningsstämman. På temat ”Vi ska bygga Sverige tryggare och rikare” talade hon i stället i mer allmänna ordalag om regeringens fokus på inflationsbekämpningen, samtidigt som man stöttar hushåll och välfärd.
Elisabeth Svantesson frågade retoriskt vad vi kan göra nu för att Sverige ska vara ett rikare land om tio, tjugo år. Och hennes svar på den frågan var mer energi, satsningar på underhåll och nybyggnad av infrastruktur, utbildning och forskning, samt fortsatt omställning till ett renare och grönare land.
– Vi befinner oss i ett läge som vi inte varit med om tidigare. Det rasar ett krig i vårt närområde – ett krig där Sverige aktivt stöder Ukraina både ekonomiskt och med vapen. Samtidigt har vi en stor och utbredd gängkriminalitet som inte minst kostar kommuner och regioner stora summor, sa finansministern och fortsatte:
– Därför måste vi våga prioritera. I dag är satsningar på polis och försvar viktiga och då måste kanske annat stå tillbaka.
Temat för årets föreningsstämma var ”Hållbar omställning i en utmanande omvärld” och där pekade Elisabeth Svantesson på näringslivets roll i den gröna omställningen.
– Företag som etablerar sig på en ort har också ett ansvar. Allt kan inte hänga på kommunerna för att den gröna omställningen ska lyckas. Ett nära samarbete mellan näringsliv och kommuner är viktigt för framgång, det gäller inte bara omställningen utan även när det gäller att utbilda för den lokala arbetsmarknaden.
Liksom Annika Winsth var finansministern optimistisk och påminde i sitt anförande de 339 deltagarna på stämman om att Sverige har ett gott utgångsläge.
– Vi får inte glömma att vi är ett föregångsland. Vi ligger långt framme, inte minst när det gäller den gröna omställningen.
Liknande positiva tongångar hördes även i den avslutande paneldebatten.
– Sverige har ett guldläge att ånyo ta en tätposition internationellt. Vi sitter på alla de viktigaste råvarorna – fossilfri energi, skogen och metallerna, sa Skellefteåkrafts vd Joakim Nordin, som såg stora möjligheter för Sverige att bli oberoende och självförsörjande inom flera viktiga sektorer.
– Det är dock viktigt att förädlingen av våra naturresurser sker i vårt eget land, så att vi inte blir Europas råvaruproducent, påpekade han.
Klas Eriksson, nationell samordnare för insatser för stora etableringar i fordonsindustrins gröna omställning, betonade att det nu sker stora industriinvesteringar i hela landet, inte bara i norra Sverige.
– Den gröna omställningen är en nationell fråga. De stora industrietableringarna kommer att påverka företag och kommuner överallt i hela Sverige, sa Klas Eriksson, och närmade sig sedan den fråga som många kommuner runt om i landet just nu funderar kring – vem ska betala?
– Vi sitter alla i samma båt. Därför måste vi gemensamt dela på den stora ekonomiska bördan, menade Klas Eriksson, och fick medhåll av Anna Holmqvist, ekonomichef i Mariestads kommun:
– I Mariestad planerar Volvo för en batterifabrik och flera andra industrietableringar är också på gång i kommunen. Det kräver stora investeringar i nya bostäder, vatten och avlopp och annan infrastruktur.
– Vill vi ha etablering av stora företag i Sverige är det inte bara en kommunal eller regional angelägenhet – utan en nationell. Det är orimligt att skattebetalarna i en liten kommun ska bära alla de investeringar som krävs för de etableringarna, konstaterade Anna Holmqvist.
Anna Holmqvist hade inte något färdigt förslag, men konstaterade att såväl räntefria lån eller räntebidrag skulle kunna underlätta de kommunala investeringarna. Klas Eriksson var inne på liknande tankegångar och rekommenderade ett kreditgarantiprogram på 80 miljarder kronor.
– Ett sådant program kan hanteras av Riksgälden. Där skulle kommuner, regioner och företag kunna ansöka om kreditgarantier för investeringar i infrastruktur, energi eller vatten och avlopp.
De sistnämnda investeringarna ligger särskilt Pär Dalhielm, vd för Svenskt Vatten, varmt om hjärtat. Han har under flera år understrukit de stora investeringsbehov som finns i det svenska vatten- och avloppssystemet, där i genomsnitt 16–17 procent av allt dricksvatten som produceras läcker ut på grund av dåligt underhållna ledningar.
– Vi behöver investera minst 560 miljarder kronor, nästan tio procent av Sveriges BNP, i det svenska VA-nätet. Det är i paritet med de stora infrastruktursatsningarna på väg och järnväg och de behöver ske i hela landet, från norr till söder.
– De stora investeringarna måste gå hand i hand – energi, infrastruktur, vatten och avlopp, sa Pär Dalhielm och efterlyste ett mycket tydligare ledarskap när det gäller de här frågorna:
– Det krävs en nationell berättelse om vår gemensamma framtid. I dag fattas alldeles för många beslut grundade på rädsla – för klimatförändringarna, Covid eller Ryssland. Det krävs ett nationellt ledarskap och en nationell framtidsberättelse om vart vi är på väg och hur vi ska ta oss dit, fortsatte han och fick medhåll från Joakim Nordin på Skellefteåkraft:
– Vi måste kunna visa hur Sverige ska se ut 2035 och hur vi ska leva då. Politikerna måste ta ansvaret att visa vägen!
Annsofie Rajgård, verksamhetsområdeschef på Göteborgs Energi, höll med att pekade på att de stora investeringar som krävs också innebär stora möjligheter till tillväxt. I Göteborg, som har målet klimatneutralitet 2030, investeras 1 000 miljarder i nya energilösningar under perioden 2016–2035.
– När vi talar om omställning så innebär det till stora delar elektrifiering. I Göteborg räknar vi med ett trefaldigt elbehov. Det är en enorm puls just nu. Industrin vill satsa och då måste vi också ha det modet!
På förmiddagen hölls en paneldiskussion om hur artificiell intelligens, AI, bidrar till förnyelse och transformation i den hållbara samhällsomvandlingen. Som ett tecken i tiden var en av de tilltänkta paneldeltagarna förhindrad från att medverka – han var fullt sysselsatt med att hantera följderna av en hackerattack i sin hemkommun.
Carl Heath, senior forskare på forskningsinstitutet RISE, betonade i sitt inledningsanförande det stora skifte som den snabba AI-utvecklingen medför, inte minst för svenska kommuner och regioner.
– Svenska förvaltningsorganisationer har en lång tradition av att leda genom att kontrollera. Nu måste vi även klara av att leda genom att utforska. Det är en av de stora utmaningarna för det kommunala ledarskapet.
Kristina Sundin Jonsson, kommundirektör i Skellefteå, konstaterade att möjligheterna att använda AI i den kommunala verksamheten är den allra mest intressanta frågan just nu, men erkände samtidigt att det också är den fråga som vi känner oss mest obekväma med.
– Utvecklingen går fort, betydligt snabbare än vad vi kan förutse. Och det är komplexa frågor, där vi inte riktigt vet var utvecklingsresan kommer att sluta. AI-frågan behöver vara högt upp på agendan för alla kommunala ledningsgrupper, och vi måste vara både målstyrande och målsökande för att lyckas.
Hon berättade att Skellefteå kommun använder sig av AI i samhällsplaneringen, bland annat i en invånardialog. Eftersom Skellefteå just nu har en inflyttning från hela världen har AI en viktig roll i den dialogen. Samtidigt deltar kommunen även i ett forskningsprojekt om etisk AI tillsammans med Umeå Universitet.
Per Brogevik från Inera tryckte på behovet av ökad samverkan mellan kommuner i digitaliseringsutvecklingen – något som inte minst hans eget företag är ett exempel på. Inera utvecklar gemensamma digitala välfärdstjänster för kommuner och regioner, exempelvis 1177.
– Digitalisering är en lagsport. Om en kommun står inför en digitaliseringsutmaning, så finns det 289 andra kommuner som har samma eller liknande utmaningar, och några av dem kanske redan sitter på lösningarna.
Carl Heath från RISE konstaterade att den stora teknikförändring som sker nu och under de närmaste åren börjar hos oss som privatpersoner – och då ställs kommuner och regioner inför fullbordat faktum.
– Medborgarna förväntar sig att motsvarande tjänster finns tillgängliga på ett lika enkelt sätt i den offentliga verksamheten. Vi måste hänga med och har inte råd att hålla fast vid gamla system.
Alla deltagarna i panelen var helt överens om det här är centrala frågor som ledningarna – både tjänstepersonsledningen och den politiska ledningen – i kommuner och regioner måste ”äga”. Det går inte att delegera de här frågorna till enskilda förvaltningar eller IT-avdelningar.
Text: Anders Borg
Publicerad 2024-04-04